papperskorgen allra längst underst

För första gången sedan 1998 kommer jag inte skriva utan enbart vara en passiv åskådare av ett fotbollsmästerskap. Det här med tio-tolv timmar per dag av fotboll som det blev senast under Tysklands-VM kändes lite för mycket då, mer jobb och slit än nöje. Att för Sportbladet (mest Internet) bevaka Holland var däremot kul men i år blir det alltså inte ens det. Känns konstigt - det roligaste är ju djupdykningarna och att försöka läsa skådespelet. Men utan att dela vad jag ser nu då.

Som alltid känns det mest spännande med mina holländare - och vilken grupp! En ganska klar majoritet tror på Italien och Frankrike som de överlevande lagen men jag är optimistisk. Italien är nog inte mätta sedan VM-guldet men förlusten av Cannavaro svider, liksom halvdålig form på flera av åldermännen. Att våga lira med de yngre spelarna vore nog klokt. Cassano skulle kunna bli en megasuccé lika gärna som totalfiasko - jag tycker hur som helst det var modigt och väldigt kul att han kom med.

I ännu högre grad gäller konceptet med yngre spelare Frankrike, som med Benzema och de andra verkar både spännande och tänkbara EM-segrare. Det man glömmer är Domenech, denna i mitt tycke högst mediokra förbundskapten som utan Zidane och en hel del tur med marginalerna gjort storfiasko i VM tack vare sin fega taktik och tron på de mätta lagfarsorna. Ribery är å andra sidan en av världens bästa spelare just nu och kan lika gärna bli turneringens stjärna. Jag tror ändå att Rumänien kan ställa till det för dem redan i öppningsmatchen och det vore ödesdigert i en grupp som denna. Det känns mer som tur än tvärtom att en spelare som Viera är skadad.

Hos Holland har flera spelare växt och trots att backlinjen inte innehåller några stornamn så är den samspelt och realistisk. Holländarna kommer ha boll, och vill ha den långt upp i plan. Där kommer Sneijder, van der Vaart, van Persie och nog främst Robben glänsa mot mindre rörliga motståndare. Robben som för övrigt anses som en av världens bästa enligt förbundskapten van Basten, lika bra (tre plus) som exempelvis Niclas Alexandersson av Sportbladets EM-bibel. IFK Göteborg kan ju ringa upp Real Madrid och fråga om ett byte. Bank och Niva har för övrigt ingen jättekoll på Holland: i deras förmodade startuppställning har de troligen bara fem rätt av elva. För min del tycker jag att det enda riktigt tråkiga med Holland är att Boulahrouz inte är igång än. Och Babels skada då givetvis. Kan oranje spela som i den offensiva 3-0-matchen borta mot Kroatien så kan de ändå vinna guld.

När det gäller Sverige känns det riktigt kul att det verkar vara en sådan harmoni och förväntan. På maskinen, på snackisarna Wily och Seb, på Henke, på Zlatan. Såklart mest på Zlatan. Är han bra tror jag Sverige är bra, speciellt nu när det verkar givet att hans lekkamrat där framme blir kung Henrik. Går det däremot dåligt mot Grekland så har han ju alltid sitt knä att skylla på. Något jag sedan lottningen annars tyckt talat för svenskt avancemang är också det nog turliga spelschemat - att möta ett av tradition oberäkneligt Ryssland sist tror jag absolut är bra. Då ska de ju dock helst inte vara med i snacket längre, något ett taggat Spanien kanske kan ordna redan i öppningsmatchen. Tjuriga ryssar brukar vara sopiga ryssar, en mirakelman som Guus Hiddink vid rodret eller ej.

Grekland känns svårare, ungefär som Paraguay gjorde i VM. Jag tror på oavgjort i den. Som vanligt hänger det ju dock också på om Lagerbäck vågar eller inte. Låt Wily glänsa lite, släpp in jojo-Rosenberg, se till att varken Mellberg, Hansson eller Linderoth sköter uppspelen. Och ha tur, igen. Det har Sverige haft i alla mästerskap efter EM 2000.

Inför de senaste turneringarna har jag flera gånger tagit upp att det ofta blir ett spel som liknar det man sett i kanske främst Champions League under året. Framgångsrika lag har i år varit taktiska, spelat bevakande, inte särskilt publikfriande och ibland till och med utan forward. Tänk Manchester United borta mot Barcelona i semifinalen och jag tror du har en modern idealstrategi. Snabba omställningar, mycket spel på kanterna, rörligt och explosivt men utan att blotta sig. Farligast känns nog Portugal då, ett lag det inte snackas så mycket om. Italien, Frankrike och Holland blir de största utmanarna, möjligtvis en outsider som Kroatien om åtminstone pallplats. Spanien kan som alltid vinna men lipar nog efter kvarten. Tyskland går, trots ännu en konspiratoriskt gynnsam lottning, till max semi. Sverige kvarten - men visst kan de överraska.