papperskorgen allra längst underst

Ibland är det lite konstigt vilka stunder i livet som senare blir till de starkaste minnena. Ensamma par av sekunder då en ofta oväntad känsla av att livet är bra härligt övertar hela medvetandet och glöms sedan inte bort, blir än mer magiska med tiden. Jag tror att jag är en logisk och inte känslostyrd människa, men när de där välkomna små ögonblicken smäller till känner jag mig som ett lättpåverkat pucko. Hjärnan och känslorna säger emot varandra - för knappast är ju mitt liv så genomgående fantastiskt som det känns om jag tänker efter. Förmodligen är det bara fysiskt, kroppen som reagerar på något och förrädiskt får mig gladare än jag borde vara. Känslor är luriga typer, inte att lita på. Allt har en orsak.

De där ögonblicken är ju ändå vad som gör oss till de människor vi är. Även om vi kan ägna tio timmar av en dag åt en viss sak är det kanske vad vi gjorde i tio sekunder samma dag som om ett år fortfarande finns kvar i minnet. Möjligen var det inte det roligaste, mest spännande, lärorika eller logiskt sett mest minnesvärda - men av någon anledning får det stanna. Ungefär på samma sätt tror jag att människor minns film. Vanligtvis minns vi ju dock favoritstunderna.

Ett för mig oerhört starkt minne så här i nyårstid utspelade sig i början av februari. Nyss avstigen från bussen gick jag i det kalla mörkret de två minuterna till mitt jobb, lyssnade på nyupptäckta Workbench i hörlurarna, funderade mest på den flickvän som hade blivit mitt första ex och den film jag finputsade, äntligen på väg mot något acceptabelt. På jobbet skulle jag få besök av tjejen jag länge fantiserat och pratat om och köpte därför med lite mys från kiosken. Sekunden då jag tog beslutet att ta svängen till kiosken var den min hjärna frös som omslag till detta minne, idag det bäst beskrivande för vilket innehållsrikt 2007 jag haft. Tjejen blev den person jag spenderade mest tid med under hela året och några månader senare även min flickvän, jag har jobbat på en massa nya ställen sedan dess, fått klart min 'Absent' och gjort ny film med både exet och Workbench. Ett år med långt fler varaktiga ögonblick än någonsin, på gott och på ont - ibland riktigt förbannat ont. Överlag var 2006 ett utan tvekan bättre år.

Personligen var höjdpunkterna en viss torsdag och en viss söndag. Med glädje minns jag spännande februari, känslan innan fotbollsträningen, förberedelserna med träning och solning inför 'Gå mot rött ljus'-inspelningen, intensiva 'Den sanna människan'-veckan, utelåsningen, avkopplande jobbnätter, tittande på nedladdade tv-serier - bäst var 'Arkiv X' och 'House' - innan sömn, Facebook-stormen, radiouppståndelsen, födelsedagsveckan, kvällar med gänget, alla kreativa äventyr. Juvelerna är ju dock kortare ögonblick, svårare att beskriva - och mina egna. Skratt, miner, örat, samtal, stämningsfulla stunder, Sonic-spelandet, lukten, sången, perfekta former.

Men mest kommer jag nog tyvärr minnas 2007 för alla kamper och krångel, egna och näras. Kärleksproblemen, strulet med polisen och de andra, allt utredande, att få den konstant bråkande datorn att funka, de ledsna och uppgivna stunderna. Kreativt hade jag hoppats på mer än vad jag tilläts men hann ändå med en del. Roligast var nog hemsidan, tvåa Kjellvander-inspelningen med gänget. 2008 känns riktigt lovande på så vis, för mer problem kan man ju knappast få. Mina projekt är jag förtjust i, jag längtar efter att få sätta igång med flera av de planerade grejorna för året, det är både OS och fotbolls-EM - mamma mia! - och den 1:a mars flyttar jag till en ny fin lägenhet. Bara att hålla tummarna för att Microsoft tillåter mig :)