American Boss 2016

Hillary blir inte nästa president - men vem vinner istället? Jag är redan igång och jag, som följt amerikanska val sedan jag som tioåring riskerade all min trovärdighet med att tidigt tro på Bill Clinton, känner mig återigen tillräckligt mallig för att redan nu berätta hur det kommer gå. Så slipper nån oroa sig - jag har hittills aldrig haft fel men känner mig mogen för det nu.

 

 
 
Efter en diplomatisk, samlad, pragmatisk president som gått emot många av de äldre och mer traditionella värderingarna vill folket ha något nytt, precis som de - ett återkommande mönster - ville ha en kontrast till George W Bush när de valde just Obama. Största nyhetskanalen Fox News har i åtta år svartmålat honom och inte blir det ju bättre när denne Barack HUSSEIN Obama just nu är och dricker Cuba Cola nere med Castro och nyligen gullat med livsfarliga Iran, enligt forna presidentkandidaten Michele Bachman likvärdigt med att dra 300 miljoner amerikaner mot döden på samma sätt som Andreas Lubitz hade ihjäl sina 149 passagerare. Hillary Clinton var Obamas utrikesminister - och är hans vän. I dessa tider när det mesta handlar om att förmedla rätt mediabild kommer hon försöka med balansakten att distansera sig lagom mycket, verka ny och fräsch och genuin och som en kvinna av folket trots att hon inte är det. Dessutom gillar hon inte media, varför media inte gillar henne. Jag tror det blir för svårt. Men hon slår sköne Joe Biden, stålmormor Elizabeth Warren, Martin O'Malley och andra eventuella demokratiska kandidater i primärvalet.

 

Så vem bland republikanerna har chansen? Ganska många tror jag. För nåt år sedan trodde jag främst på en trimmad Chris Christie, en rak och bestämd ledare som känns äkta med både humor (https://www.youtube.com/watch?v=k6Ca6LqDCJI), en rapp skalle och käft. Men så råkade han, efter krishjälp från Obama när orkanen Sandy hade förstört stora delar av Christies New Jersey, ge den impopuläre presidenten en lite för kärleksfull klapp på ryggen och försvann därmed ur snacket som huvudkandidat. Skandalen "Bridgegate" verkar glömd - men att vara go mot Obama förlåter man inte.

 

Favorit bland många nu är Scott Walker - jag tror han ryker för att han är för ung, för okarismatisk och för endimensionell. Ted Cruz kommer ha ett rejält stöd bland de stora kristna grupperna, är en skicklig talare och debattör, men för radikal och kommer säkerligen göra bort sig några gånger under primärvalets gång. Han är dessutom alldeles för mycket av en vattendelare när en president snarare är en person både kidsen och mormor tycker om. Rand Paul också skicklig, på andra sätt, men förlorar av liknande skäl. Rick Santorum, ännu en starkt troende kristen som för fyra år sedan fick stort stöd av den gruppen, kan ha en chans men bör både förstöra för och förstöras av Ted Cruz. Lindsey Graham och Bobby Jindal saknar den karisma Mike Huckabee och Rick Perry har, men ger å andra sidan inte ett tillräckligt kompetent intryck och vice versa. Michele Bachman, Ben Carson och Carly Fiorina försvinner i konkurrensen.

 

Kvar är Jeb Bush och Marco Rubio. Den senare väntas tillkännage sin kandidatur inatt och är verkligen duktig - har karisman, känns genuin, är en bra talare, entusiasmerande, har en fin historia och verkar fri från gömda skelett i hemska garderober. Eftersom primärvalet är långt har han ett och ett halvt år att övertyga väljarna och kanske vinner han på det. Eller kanske så verkar han bara mer och mer som en ny form av Obama folket inte vill ge samma förhoppningar om stora förändringar till, inte efter Obamas enligt majoriteten misslyckade år. No change, no hope.

 

Men en tredje Bush? Mediavinkeln och förutsättningarna när man har ett sånt namn blir ju ganska tydliga, men under dessa 19 månader fram till valet kommer befolkningen få en chans att se vem mannen bakom namnet är. Och jag tror att han kommer accepteras av fler och fler. Men någon superkandidat tycker jag inte att det finns. Hade Mitt Romney gjort ett tredje försök tror jag definitivt att han hade vunnit. Nu är ingen av republikanerna så pass "presidential" att jag egentligen vågar räkna ut Hillary. Det gör jag ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback