papperskorgen allra längst underst

Jag saknar att skriva publikt, och jag saknar ofta någon att fundera med, dela med, allt det där jag åtminstone när jag var yngre trodde på. Nu har jag blivit så van i mitt ensamliv med diverse komplement, substitut, korta stunder av tillfredsställelse och övriga små grönsaker som gör att maten i slutändan blir nyttig att jag inte har de starka behoven av att dela längre, men ibland är det såklart väldigt roligt. Kanske speciellt när det gäller skitsaker.

Av den anledningen har jag några gånger känt lusten att starta igång en meningslös sida att slänga en del på, som en liten fin papperskorg med jätteäcklig lukt som står där ensligt i hörnet och ser lockande ut. Ibland struntar man i den, ibland ger den ifrån sig en oväntat spännande lukt man inte riktigt kan definera. Kan det vara godis? Eller är det bajs?

En blogg är ju annars, vad jag förstått, en offentlig dagbok där man snällt måste berätta för sina två trogna läsare att man köpt en ny diskborste, träffat en söt tjej, ska åka till Tanzania och liknande som jag aldrig varit förtjust i, varför jag, om det nu ska bli något innehåll i denna, från och med nu tänker hålla mig till två regler och i och med det hoppas få liv i stackaren: 

* Det måste handla om småsaker, trivialt skit man egentligen inte borde slösa tid att fundera kring. Ut och skaffa ett jobb istället!

* Det får inte vara långt, inte ta lång tid att skriva, inte vara framtvingat. Tid är dyrbart och snart kommer jag dö. Vill jag utveckla eländet så blir det till GEM2 (min större tankesida) istället. Sitt still, ställ dig i kö, försök inte förändra världen.

Någon gång ibland kommer jag nog berätta att jag köpt en ny diskborste, men förmodligen så sällan att man omöjligt kan förstå hur många borstar jag egentligen har, vad som hände med den förra - ja, ni förstår. Sådant kan jag ju, om jag nu skulle vilja, berätta för min mamma istället.