Lite fin dårskap

Satt och läste igenom några gamla texter igår kväll vilket ledde till att jag, när jag hellre ville sova, låg och funderade över fel saker. Jag som ville räkna får och drömma om en kvinnlig John Blund från ett främmande land låg istället klarvaken och tänkte kring vanliga ämnen som epistemologi, kognitionsfilosofi och om jag skulle skita i lite sömn och värma den där konstiga maten jag köpte på ghettokiosken. Så det kan bli...


Ämnet intelligens och dess syskon har hur som helst länge - alltid kanske - intresserat mig. Folk har så olika uppfattningar av vad som gör en människa värd att benämnas intelligent, smart, och det är ju dessutom stor tabu att upphöja sig själv för att vara och därmed till viss del att diskutera. I folkmun betyder "smart" oftast "kunnig" eller "utbildad" verkar det som, ungefär som "djup" åtminstone bland yngre mest bara är "komplicerad", allmänt svår och krånglig. Diskuteras ämnet är det lätt att det blir hetsigt verkar det som - ingen människa vill ju ses som dum. De flesta verkar dessutom ha något att luta sig tillbaka mot, om det såväl är att de har ett bra jobb, fina betyg, universitetspoäng, anser sig kloka eller tycker sig förstå hur de själva tänker. Definitionerna av vad det betyder att vara smart är väl för övrigt troligen lika många som personerna som anser sig underskattade i ämnet.


Oavsett betydelse så försöker vi ju bedöma det, särskilja den ene från den andre. Vi kan göra IQ-test och dylikt, vi tar intryck av förmågor i tal, skrift, inlärning, förutseende, problemlösning etc där vissa egenskaper generellt anses bättre än andra. Vi gör experiment som pekar mot att den som kan uttrycka sig klart när hon väcks i sömnen är mer intelligent än den som inte klarar det, att den som har snabba reflexer när något oväntat sker är smart, att de som lärde sig prata tidigt blir de mest intelligenta som äldre. Det blir ju inte som att exempelvis bedöma hur fort en människa springer då man helt enkelt ber henne kuta iväg och tar tid eftersom det är en mer konkret förmåga. För vissa verkar det ju dock fungera ungefär så. En enligt mig klokare bedömare behöver bara se hur snabbt försökskaninen springer när han ber henne sätta fart, medan den dummare måste se henne följa mallen och löpa på en viss bana under vissa förutsättningar för att våga tro på det, gärna också höra vad andra tycker först. Den som tror sig vara smart bara för att hon har bra betyg bedömer åtminstone inte jag särskilt vettig i just det, lika lite den som ser alla med statusjobb som genier. Sådana resonemang är väl nästan lika förståndiga som att känna att man har ett bra minne eftersom man inte minns ifall andra minns bättre eller inte.


För egen del kom jag ganska tidigt i barndomen till teorin att det mest var äldre som ansåg mig intelligent, några år senare att det nog mest var andra jag bedömde intelligenta. Eftersom jag inte levde upp till särskilt många av fördomarna för hur en smart person var och såg ut blev jag aldrig riktigt klassad som det i skolan - jag hade ju inte ens bra betyg. En kille som bara skämtade, inte kunde koncentrera sig under NO-timmarna och skolkade för att spela 'Tomb Raider' var ju uppenbarligen ingen smart kille. Däremot var många förbluffade över vilket bra minne jag kunde ha och att jag hade så lätt för matte. Det bästa exemplet måste vara från gymnasiet då jag en gång från början till slut skrev ned ett helt prov efter att själv ha gjort det till det gäng som skulle få göra det dagen efter. Extra populär var jag då, men inte smart. Viktigast var ju ändå att man ansågs cool, hade makt och respekt. Ingen skulle våga tjafsa med mig!


Idag är att vara intelligent nästan det motsatta för mig. En smart person bör förstå hur lite hon vet, hur lite hon kan förstå, hur liten hon är men hur mycket det finns att lära sig, att utforska och förstå bättre. Den som tror sig veta är den störste idioten. Att begränsa sig är dödssynden då man kan lära sig av så gott som allt och alla, och det bör man försöka göra också. Sanningar, rätt och fel är ord, åsikter, begrepp.

Som en följd av det har jag försökt att aldrig förkasta saker som idiotiska, strunta i att lyssna eller bry mig bara för att jag förmodligen inte kommer lära mig något. Säger en person något till mig jag egentligen kanske anser ointelligent vill jag ändå försöka förstå varför, vad hon menar och hur hon kommit dit, lägga värde till perspektivet, lära mig av det även om jag kanske inte tar det till mig på samma sätt jag kunde ha gjort. Vissa saker bedömer man ju vettigare eller mer träffsäkra än andra oavsett livsfilosofi.

Det där blir definitivt svårare med åren. En enligt mig klok, kristen äldre man sa för några år sedan till mig att livet är alldeles för kort för att slösas bort på idioter - är det uppenbart en dåre som vill ha svar på sitt mail så finns det ingen poäng i att skriva något. Jag förvånades och hoppades då att jag aldrig skulle hamna där, och så tänker jag fortfarande. Det var dock inte det fina att göra - tänk om alla resonerade så? - vilket gjorde mig både besviken på honom samtidigt som jag respekterade att han kunde erkänna en sådan sak. Idag tror jag nog tyvärr att jag börjar förstå resonemanget allt bättre. Att svara på något för sjätte gången, lika ingående och med nästan exakt samma innehåll som den första, till en vad det ser ut lika nyfiken frågeställare tär på en när man så starkt tror att det kommer glömmas bort igen. Dåren förblir dåre, visst, det håller jag med om, men jag är också en dåre och det är så där det funkar - bara till att acceptera, lära sig att leva med om man inte själv vill stänga ned hjärnfabriken.


Kommentarer
Postat av: Anonym

kul o läsa dina tankar :) ligger mkt sanningar i det du skriver.

2007-02-11 @ 17:55:15
Postat av: Jonatan J

/ JOnatan

2007-02-11 @ 17:55:50
Postat av: Marcus

Håller med om "En smart person bör förstå hur lite hon vet..." och det du skrev ang det. Jag ogillar och lyssnar varligt när någon svarar kvickt och med stor säkerhet på något jag grubblat ordentligt över.. Anar vem den kloke kristne mannen är. Hej då

2007-04-10 @ 15:07:29
Postat av: Erlingjohanne

Wow Pete, what an amazing new site you have now; great therapy and loads to contemplate. Thanks for building my new art/design site - can not wait to see the end result.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback