Hoppsan

Runt midnatt igår fick jag mig en överraskning. Gick med musik i öronen, gömd i luva och på väg hem när en kille i motsatt riktning oväntat svängde mot mig. Innan jag hunnit få av mig ena hörluren - jag trodde ju han ville fråga något - hade jag fått en vevarsnyting rätt i skallen. Halkade bakåt, tappade grejor och landade snett in i snödrivan bredvid, och hann också slås av några tankar de närmaste tiondelarna:


Varför? Vilka skulle vilja hoppa på mig? Vad borde jag göra? Stor kille, kände inte igen ansiktet och hörde inte om han sa något.

Närmaste halvsekund försökte jag ställa mig upp medan jag fick ur mig ett undrande "varför", men träffades istället av en hoppspark och ett till slag och hamnade på arslet igen. Jaha, inte slut. Frågade lika undrande vad han höll på med men han svor mest, och försökte med en ny knock mot mitt ansikte jag nu hann undan så det blev nya tiondelar av snabba tankar:


Okej, det här gick inte att resonera med - arg kille. Var han bara full eller var det mot mig? Definitivt full. Borde jag dunka till mot magen eller är det synd om stackaren? Synd om. Bäst att akta först.

Några sekunder senare hade jag halkat mig därifrån, fortsatt fråga honom vad som hände och såg nu hur ångerfull han såg ut, verkade ha kopplat på hjärnan. Puckad, stackars kille.


Gick och hämtade mina prylar vid snödrivan, satte på musiken igen och tänkte att jahapp, här blev man nyss misshandlad - det var jag verkligen inte beredd på. Tur att det inte var henne han hoppade på.


Sen började jag fundera på hur knäpp jag var som likt jämt mest undrade varför, detta ständiga varför, innan jag ens insåg hur ont jag fått av smällar och misslyckade landningar. Ingen panik - bara förvåning. Skulle jag bli påkörd av en bil nån gång skulle jag beroende på humör kunna reagera på två förvånade sätt: ett lugnt "skit också" eller ett lugnt "jaha", och känna ånger över allt jag inte hann med - att säga hejdå till exempel.


Ordspråket "den som förstår förlåter" kan ge rätt sinnesjuka konsekvenser. Hade det däremot hänt henne hade jag nitat stackaren.


Kommentarer
Postat av: Jonathan Araya

Äntligen skriver du ett inlägg. Yalla, skriv mer!

2010-03-01 @ 18:14:06
Postat av: N

Kom och slå mig så skriver jag om det :)

2010-03-13 @ 20:22:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback