Grodätar-EM 2016

Ett EM utan Holland... jag som ju hoppades att just nu jobba med dem fick orangeklädd istället se dem göra tidernas praktfiasko i kvalet. Självklart blir EM ändå en njutning även för mig, och självklart måste jag ändå skriva något.

 

Rankade tia i världen, femma i Europa - men jag tror inte alls på hipsterfavoriten Österrike. En lätt grupp förvisso men sen ryker de. Världsettan Belgien som många tippar ta guldet överskattas nog också. Fenomenalt spelarmaterial utan att kännas tillräckligt bra som lag. Då tror jag mer på det Italien eller England som mest snackas ner, och på högstanivån hos ett bortglömt Kroatien. Vinner gör dock Tyskland, Spanien eller högst troligt Frankrike. Senast de arrangerade ett mästerskap var 1998 då Zidane tog dem till seger. Är det någon som jag tror kommer kunna bära den manteln i sommar så är det virtuosen Paul Pogba. Med Payet, Coman, Martial och Gris/Man framför honom bör de bli svårstoppade. Girouds träben gör målen.

 

Fick jag välja ett lag att unna framgång skulle det bli det genomsympatiska Island med vår Lasse Lava vid rodret. Tänker hänga upp en svensk flagga med LARSUR nånstans där arenakamerorna kan hitta den i St Etienne och Marseille mot Portugal respektive Ungern. För att bättre förstå varför rekommenderas fina http://www.svtplay.se/video/9099713/lagerback-en-islandsk-saga/lagerback-en-islandsk-saga-avsnitt-1

 

För Sveriges del, rankade näst sämst av alla deltagande lag, tror jag att det blir ungefär som i Tyskland-VM för tio år sedan: som bäst kämpar vi oss vidare ur gruppen för att sen trampa på en rejäl mina i första slutspelsmatchen. Den gången var det hemmatyskar som förstörde festen medan det nu förmodligen blir hemmafransmän eller Spanien. Visst att det såg bra ut mot Danmark och Wales, men det är likväl ungefär samma lag som fick storstryk av Österrike och knappt lyckades vinna en match året innan. Medias hyllningar till trots så är jag rädd att Granqvist återigen börjar se ut som ett levande Sagan om Ringen-träd snarare än den försvarsgeneral han nu lyfts upp till. Berg kommer jobba hårt men bränna lägen och spela med böjd nacke bredvid Zlatan. Guidetti kommer förmodligen ta hans plats där efter ett tag tack vare bättre inställning. Jag tror även mycket på Forsberg och hoppas att Hamrén vågar släppa fram några av de yngre, Augustinsson inte minst.

 

 

Det är ju dock Zlatan det mesta hänger på. Tänk att vår svennebanan är störst i hela EM! Fransmännen räknar med närmare tre miljoner besökare till de tio EM-städerna, där ju 24 länder med sammanlagt 552 spelare gör upp om guldet. Och utöver sitt eget Frankrike hejar man på, som en ung fransos uttryckte det, "det land som Zlatan spelar för". Han verkar vara i majoritet: Sverige är andralandet för särskilt Paris-borna. När Sverige närmar sig andra matchen kommer väl det mesta i italiensk media handla om Ibra. Innan han efter EM tar över England.

 

Men då är det ju också slut för honom i landslaget. Som så många andra har jag tv-följt honom sedan Malmö-tiden för 16-17 år sedan och kommer därför sitta på de franska arenorna med viss sorg. Han lär, trots underlägsna lagkamrater, vara fantastisk i EM och göra vad han kan för ett värdigt avslut - men sen är alltså historien i blågult färdigberättad. Så tomt det kommer kännas!

 

Minns målen som tog honom till Ajax, minns hånen och löpsedlarna innan han stack, minns svackan där i Amsterdam, minns vändningen, minns då vi såg honom träna i Gimo inför EM 2004, minns hur överlycklig jag blev när han skrev på för mitt älskade Juve, minns hur häftigt det var att han mot förmodan direkt fick starta tillsammans med min storfavorit Del Piero, minns hur han självklart gjorde mål. Förutom allt via skärmar var jag på plats när han skadade lagkamraten Rafael van der Vaart så halva Holland hatade honom. Satt på Camp Nou i Barcelona när han med sitt Juventus såg en då okänd 17-åring vid namn Lionel Messi stjäla showen. När han i förra EM cyklade in vad som valdes till turneringens vackraste mål upplevde jag det inte alls som de mer än 63.000 extatiska åskådarna omkring mig, helt enkelt för att jag, av någon idiotisk anledning, satt och var paff över hur en sådan rörelse fanns i Olof Mellbergs kropp - det hade jag aldrig trott. För det var väl Mellberg som gjorde det målet? Ett personligt Zlatan-minne blev det i alla fall. De otaliga vid diverse skärmar orkar jag inte ens gå in på. Plus den förvånansvärt bra boken som jag sträckläste, och den underbara Den Unge Zlatan-filmen nu senast.

 

Och strax då farväl. Det känns i alla fall bra att chansen finns för ett fint slut med tårar och kärlek från det ditresta blågula publikhavet. Typiskt nog blir det väl dock bara för honom individuellt, inte för Sverige som lag. C'est la vie.

 

Ett experiment med 24 lag och samtidigt även ett slags avslut för mästerskapen som vi lärt känna dem. FIFA-pamparna vill ju ha sin deg så härnäst väntar VM i ett Ryssland som inte lär bli samma folkfest. EM därefter är uppdelat som nåt jippo över hela Europa, och VM därpå spelas i en typ av artificiellt Qatar. Synd att pengarna verkar vara det viktigaste - jag tycker dock att det ändå känns spännande.

 

Behöver man komma in i rätta känslan inför kvällens EM-start tycker jag att gårdagens SVT-sända införprogram var väldigt bra: http://www.svtplay.se/video/9000439/fotbolls-em/uefa-fotbolls-em-2016-em-studion-9-jun-22-15

 

ALLEZ LA SUÈDE!

 

ALLEZ LA ZLAT!

 

ALLEZ LA LARS!

 

ALLEZ LA LAVA!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback