Lösningen

Nu byter så Trump kurs från vad han beskrivit som "everything is going to hell" i sitt land till att "make America great again". Han har lovat att vara en enande president i ett USA där "everyone will be treated equally" och "everyone will be happy".

"We're going to win so much - win after win after win - that you're going to be begging me: "Please, Mr. President, let us lose once or twice. We can't stand it any more!". And I'm going to say: "No way! We're going to keep winning! We're never going to lose! We're never, ever going to lose!".
 
 
 
  
Och människor drömmer. Jag glömmer inte den skara tårögda Trump-supportrar som jag träffade där borta, de som såg honom som det sista hoppet och den förste kandidat de nånsin hade kunnat tro på.

Äntligen slut på fifflet i Washington. Äntligen jobb som stannar i landet. Äntligen en mur mot mexikanerna som langar in droger och tar jobben. Äntligen rivs sjukvårdsreformen Affordable Care Act, och den
ännu mer hatade Obamacare, och ersätts senare av en plan som Trump lovar kommer bli "beautiful" och för alla. Äntligen en kristen president istället för den Obama som 56% av republikanerna, senast en mätning gjordes år 2013, fortfarande ser som muslim (han ger själv fem år tidigare ett bra svar om det ca 06:10 in i detta klipp). Äntligen en president som kommer stå upp för kristna värderingar och ta fighten mot Illuminati och NWO.

Största skaran väljare må ha varit vita äldre män, men han vann även bland Hillarys eget gäng av vita kvinnor. Och många av de som senast röstade på "hope" och "change" och "yes we can" röstade nu på Trump.

De som drömmer så intensivt att verkligheten slår hårt när den hinner ifatt.

Aldrig mer terrordåd på amerikansk mark. Aldrig mer dålig behandling av kvinnor. Aldrig mer en amerikan som inte har råd att spela golf. Aldrig mer en amerikansk skola där det inte finns vapen. Trump har lovat.

Allt ska bli great. Aldrig mer en massa inkompetens eller trams. Aldrig mer olyckor. Aldrig mer dåliga batterier när man är långt hemifrån. Aldrig mer försvunna strumpor eller hårsnoddar. Aldrig mer smulor i sängen. Aldrig mer mjölksyra eller träningsvärk. Aldrig mer att komma hem och märka hur någon snott vad man var sugen på ur kylen. Aldrig mer nageltrång. Aldrig mer flugor rätt in i munnen när man cyklar. Aldrig mer människor som när man försöker koncentrera sig tuggar med öppen mun. Aldrig mer glass som är så frusen att skeden böjs. Aldrig mer kiss som luktar som Kalaspuffar.

Det handlade om annat den gången, men jag minns att det fanns ungefär samma slags optimism den 20:e januari 2009.
 
 
 
 
I minoritet är de förmodligen, dessa drömmare, men de hörs och de syns. Av USA:s 320 miljoner invånare räckte det med att 63 miljoner röstande av dem gav Trump sitt förtroende.

Frågan är vilken typ av frälsare dessa besvikna amerikaner sätter hoppet till nästa gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback